

Kära Hoppetvänner!!
Vi har drabbats av ofärd. Något som vi trodde hörde till förgången tid, men så var det inte.
Vem skulle ha anat det? Och att hämta sig från detta verkar svårt, men så småningom kan vi kanske återfinna någon form av normalläge.
Vårt kära Museum har haft en mycket lugn period, men finns kvar, till synes oberört av yttre omständigheter. Vår målsättning är naturligtvis att försöka fortsätta att ha det så.
En del besök och visningar för synnerligen små grupper har vi genomfört under iakttagande av alla de försiktighetsåtgärder som rekommenderats. Vi är noga med detta. Dels vill vi förstås undvika att bidraga till smittspridning, dels är medelåldern i Hoppets styrelse ganska hög, och vi får ju vara rädda om det lilla vi har…
Vi tänker oss tills vidare bl.a. öppna Muséet på begäran. På så sätt kan vi hålla kontroll över antalet besökare, och därigenom hjälpa till att något förhindra smittspridning.
Stora förråd av desinfektionsmedel har vi lagt upp, och vi skyltar även om två meters avstånd till ”nästan”. Det gäller förstås nu också att komma ihåg att hålla distansen. Men: ”Vi, som alla andra kämpar på!”.
Så väldigt mycket har det till synes ej hänt på vår insida. Vårt projekt med den museianpassade belysningen (som tack vare Er hjälp kommer att framhäva all vår marina konst på ett mycket mer iögonenfallande sätt) är idag fortfarande under utprovning. Tack vare Er har vi medlen – vår önskan och förhoppning är att vi snart gemensamt skall komma fram till den bästa lösningen i denna fråga!
Något som aktualiserats under senare tid är frågan om hur vårt larm och våra dörrlås skall vara beskaffade och fungera. Larm måste till för att skydda våra lokaler, våra inventarier och våra dokument framför allt mot brand, men även mot stöld och skadegörelse. Och även med avseende på försäkringen och kostnaderna för denna spelar larmanordningen en roll. Eftersom vår nuvarande larmanläggning under en period vållat diverse bekymmer arbetar vi just nu med detta.
Tack vare en mycket generös gåva har vi sedan gott och väl ett år tillbaka en hörslinga monterad i vår stora sal. För detta är vi oerhört glada, för nu kan våra berättelser om Branteviks fantastiska historia på haven höras av alla som besöker oss. Vid invigningen talade givaren om hörandets konst, och alla vi som då hade nästintill normal hörsel, fick oss en tankeställare.
Och naturligtvis kommer hörslingan också att göra sin tjänst vid våra konserter! Och konserter blir det! Vi har återigen kontakt med ”Musik på Hoppet”, som nu under ett flertal år välsignat våra akustiskt väl lämpade lokaler med ljuv musik. Framför allt av det klassiska slaget. Programmet är ännu inte fastställt, men att det kommer att bli musik under augusti månad är klart. Allt under iakttagande av pandemireglernas begränsningar. Och när det gäller musik, så har vi kanske ett extra ess i rockärmen. Vi har nämligen kontaktats av ett jazzband!
Vi passar nu på att puffa för att vi fortfarande har några exemplar kvar att sälja av Ivar Branges bok ”Vi seglade ännu på allvar”. Den som vill veta hur det var ombord på en av Branteviks partrederiägda skutor på 1920-talet bör köpa den. Och njuta! En levande, välskriven, informativ och helt underbar bok! Utgiven av författarens döttrar.
Vårt kära Museum är i gott skick , och detta tack vare Er! Ert stöd är avgörande för vår verksamhet!
Det pekuniära stödet är stort och viktigt, men Ert engagemang innebär också ett moraliskt stöd, vilket visar oss att vi är på rätt väg, och uppmuntrar oss till att med glädje fortsätta vårt arbete med att berätta om Branteviks marina epok, och om den kolossala kraft och energi som då utvecklades här.
Kanske ses vi redan i sommar, eller kanske senare?? Som sagt öppnar vi Muséet för visning på begäran. När Ni har lust, ring och boka en tid!! Som medlemmar i Stödföreningen går Ni naturligtvis in utan att betala. Ring så öppnar vi!
Med de allra bästa Brantevikshälsningar från
Stödföreningen för Sjöfartsmuseet Hoppet
Bland Er finns Brantevikare i förskingringen, stolta över det historiska arvet. Bland Er finns många vars hobby är knuten till sjöfartshistoria och seglande skepp. Ett stort antal av Er bor i Brantevik på hel eller-halvtid och har blivit varse vår fantastiska historia. Och slutligen finns det ett litet, litet antal vänner här på Brantevik, som är ättlingar till de ursprungliga Brantevikarna.
Det var dessa som genom sitt entreprenörskap och sin djärvhet sörjde för att Brantevik under ett åttiotal år rörde sig från sin position som det yngsta fiskeläget vid Österlens kust till att anses vara den största skutorten i Sverige.
En viktig förklaring till denna utveckling kunde vara att man etablerade sig i en tid som gav andra möjligheter och större frihet åt den fiskande befolkningen än denna tidigare haft. Att i denna möjligheternas tid stärkas av en kraftig nybyggaranda med siktet höjt mot horisonten hade säkert stor betydelse för utgången.
Vår ort visar på en framgångssaga som är väl värd att bevara!
När Assuransföreningen Hoppet år 1955 inte längre fick fortsätta sin försäkringsverksamhet eftersom endast ett fåtal seglande skutor fanns kvar, avgick hela dess styrelse och flyttade sin verksamhet till den några år tidigare bildade Stiftelsen Hoppet. Med kulturella och humanitära syften satte man därefter igång att skapa ett Museum. Vårt Sjöfartsmuseum.
Från försäkringsverksamheten hade man tagit med sig fastigheten byggd 1924, samt en summa pengar, sagd att uppgå till omkring 130.000 kronor. Detta var år 1955. Idag har vi år 2019. Och sedan dess har Stiftelsen Hoppet kärleksfullt tagit hand om Museet och dess skal, fastigheten. Museet utvecklas sakta men säkert, det finns fortfarande mycket material att sätta tänderna i, och många föremål att vårda och berätta om.
Just nu består Stiftelsen av åtta styrelseledamöter och två suppleanter. Vi arbetar helt på ideell basis. Det är vi som sköter om både Museets besökare och Museet självt. Vi är rädda om den buffert vi har, för vi har ju även en fastighet att sköta.
Vi har nyligen sökt och fått medel för en värmepump, och nu har vi i stället för oljeeldning en miljövänlig värme! Härligt! Kvarstår dock att elen är väldigt dyr, och att vi fortfarande har stora kostnader för uppvärmning vid uthyrning av lokalerna under vintersäsongen. Övriga ansökningar gav oss också bidrag, bl.a. från en av Landshövdingefonderna, och så fick vi en summa benämnd lokalbidrag från Simrishamns Kommun. Alla bidrag är behövda, och mottages med tacksamhet!
Vi arbetar på att marknadsföra oss, med hopp om att få fler besökare, men det är nog dessvärre så att vi även i framtiden måste acceptera att större delen av Stiftelsens intäkter kommer från vår uthyrningen av våra lokaler. Dock är vi glada över att kunnat konstatera att Stiftelsens verksamhet under de senaste åren i stort sett gått jämnt ut!!
Ännu gladare blir vi när vi nu tänker på Stödföreningen, för som Ni förstår, så är Ni verkligen ett stöd. Vårt förhållande har existerat sedan 1993 då Stödföreningen bildades, och om sanningen skall sägas, så är det vi och Ni, som tillsammans får Sjöfartsmuseet Hoppet att gå runt. En fantastisk tanke som tål att tänkas en gång till! Vårt hus, som bara står där som en självklar del av samhället, år efter år, ett koncentrat av vårt förflutna, dock okänt för många. Så viktigt, men ändå så ointressant för många att frågan om hur dess existens fortfarande är möjlig efter alla dessa år aldrig ställs. Vi och Ni! Ingen annan.
Tack vare Er har vi fått vårt larm reparerat och uppdaterat – en mycket viktig sak till en stor kostnad. Det känns skönt att ha ett larm med utryckning av väktare i det fall ingen av oss i styrelsen kan ila iväg till Hoppet och kolla läget. Larmet täcker både inbrott och brand. Den stora faran är elden. Skulle brand utbryta och sprida sig vore det slutet för Museet. Många av våra föremål är unika, och går förstås ej att ersätta. Risk för inbrott finns, men är nog mindre än tidigare eftersom den marina konstens attraktion troligen minskat, då priserna på sådana alster sjunkit kraftigt under senare år. För oss spelar detta ingen roll. Våra marinmålningar visar Brantevikarnas fartyg och det är det viktiga för oss! Och dessutom är en marinmålning ofta till slut det enda som visar att ett fartyg levt och funnits till! Kort sagt en form av dokumentation. I Storbritannien fanns bland andra en numera nyupptäckt marinmålare vid namn Reuben Chappel. Vi har två målningar av honom.
Marinmålningar kunde man troligen tapetsera hela England med, och det verkar inte som om alla människor insåg hur viktiga och intressanta dessa egentligen var. När ett Museum som specialiserat sig på denne Chappel började eftersöka hans verk för att göra en samlingsutställning, var det många tillfrågade personer som förklarade att dom haft tavlor av Chappel, men att dessa hade dom slängt. Ganska sorgligt och förskräckligt! Vi har sedan förra året också kunnat skaffa en ny dator, användbar i många sammanhang. Och vi har inhandlat ställ för blädderblock som dels skall användas för att närmare presentera det gamla Branteviks föreningar, dels göra en exposé över viktigare händelser å orten. Detta är bara två av de ting som kommer att presenteras på dessa så användbara ”blädderblock”.
Vi vill gärna än en gång påtala att de gåvor i form av dokument och föremål som Stiftelsen Hoppet tar emot aldrig hamnar i vare sig container eller sopsäck.
Vi får fortfarande in betydelsefulla gåvor, både föremål & dokument. Vi fortsätter att utveckla Museet genom olika projekt, och försöker också uppdatera oss på det tekniska planet. Möjligheterna att utveckla Museet förefaller med utgångspunkt i befintligt material nästan oändliga. Kort sagt finns det anledning att se optimistiskt på framtiden!! Nyligen påpekade en av stödmedlemmarna att vi, om vi presenterade den totala information som vi har om vår ort och livet där, så skulle vi säkert vara i det närmaste unika!! Vi funderar över hur en sådan presentation skulle kunna läggas upp. Hur som helst kan man säga att vi har “koll på läget”!
Vad nytt annars ?
Det mest iögonenfallande är att så gott som samtliga våra fartygsmodeller nu placerats ut i stora salen, och och är inglasade. En del står på på rullbord, en del har flyttats in i glasade montrar. Det är en imponerande och intressant samling som nu möter besökaren.
Anton Perssons anhöriga skänkte oss denna medalj, och vi har nu medelst putsning återgett den sin forna glans. Ännu kraftigare lyser Styrman Perssons bragd, och vi berättar om denna i vår monter i vilken vi presenterar ett foto av bragdmannen själv. Tidigare har endast ett foto av ”Expedits” omkomne kapten Alfred Nordström funnits tillgängligt. I samma monter finns också en minnesplakett med tack till besättningen på Höganäsfartyget S/S HEDDA, som under befäl av Kapten Lars Christoffersson från Brantevik, i oktober1954 undsatte och räddade 8 man ur RIKKE SKOUS 20-taliga besättning.
Skutorna som seglar fram på Hoppets alla kaptenstavlor förmedlar en bild av en god och stabil tillvaro. Vi som betraktare skänker nog inte mången tanke åt hur snabbt denna nästan idylliska bild kunde förändras. Sjöfararna och deras familjer visste, men sjöfarten var deras liv, de måste försöka acceptera villkoren och vara optimistiska, och det är troligt att man med tillgivenhet betraktade det stolta skepp som hyste en make eller en son.
Härmed i stort sett det senaste från vårt Museum! Vi hoppas att dessa nyheter livat upp Er, och att Ni nu börjar fundera på att vallfärda hit! Just nu står våra nylackade portar öppna (flankerade av fräscht nymålade fönster) mellan kl 14 och 17. Vi väntar ivrigt på Er! Skulle det nu vara så att Ni inte finner någon tid för besök före den 16 augusti, förtvivla ej! Slå en signal till nedanstående telefonnummer och beställ en tid, så kommer vi och öppnar! För medlemmar i Stödföreningen har vi alltid fri entré!
Ett alternativ till ett besök “in real life” är att besöka vår nyrenoverade hemsida som heter branteviksmuseum.com (man kan också söka på Sjöfartsmuseet Hoppet).
Än en gång STORT TACK för er moraliska och pekuniära support!
Nu önskar vi Er återigen varmt välkomna! Vi väntar på Er!
Med de bästa Brantevikshälsningar från
genom
Gunilla Olsson
Alla som önskar besöka Museet, fråga någonting, överlämna någonting, välkomna att ringa: 0414/ 221 37, 0414/ 224 62 eller 0414/ 225 33! Vår nyrenoverade hemsida heter branteviksmuseum.com och där kommer vi framöver att försöka hålla Er a jour med läget. De kommande augustikonserterna, torsdagarna den 1, 8, 15 & 22 (alla kl 19) kommer också att presenteras där!
Brantevik mot slutet av juni 2018
Kära Hoppetvänner!
Sommarn är här………och snart är det dax att göra Hoppets portar vida för att ta emot och entusiasmera säsongens besökare! Vi hoppas naturligtvis på att även finna Er bland dem!
Här blommar all växtlighet på en gång, en del i normal tid, en del i förtid. Midsommarblommor som prästkrage, vallmo och blåklint är redan i full gång, men dom är av det härdiga slaget, och varar nog ända till Midsommar.
Rätt i tiden ligger göken som hoar i alla väderstreck, dock minst (och av förklarliga skäl) i öster.
Mitt deltagande i en gökotta på Grönet härom morgonen var tankeväckande. Koppla bort göken och näktergalen (den senare verkade nu ha gjort sitt för i år) ett tag, skåda ut över det glittrande havet och plötsligt kommer tankar på alla farkoster som passerat här sedan hällristningarnas tid och framåt. Skepp med åror, skepp med segel, och så småningom även vår tids farkoster med andra drivmedel. Fantastiska syn- och ljudintryck. Det berättas ibland att fartyg lockades i kvav av kustbefokningar som åtrådde fartygens last och tog besättningarna av daga. Om detta äger sin riktighet vet vi inte, men eftersom vårt lilla samhälle uppstod i modern tid, lär det i stället ha varit besjälat av engelsmännens idéer om räddning av besättningar i nöd. Som resultat av dessa idéer hade Brantevik år 1855 av regeringen utsetts till att härbärgera och sköta en sjöräddningsstation. Denna var den ena av de två första i Sverige. Här handlade det om att hjälpa sin nästa, och denna anda verkar i hög grad också ha präglat Brantevik. En anledning var naturligtvis att många var förenade genom släktskap, men det berättas också att det inte var ovanligt att den som hade mat på bordet hjälpte den som var i sämre omständigheter.
Samhället delades tydligt i två delar av sockengränsen, Bäcken, men efter hand insåg Branteviks invånare att samverkan gynnade alla, och nu uppstod diverse ändamålsenliga föreningar, varav ett urval nedan.
Den viktigaste av alla var Assuransföreningen Hoppet där samhällets skutor försäkrades. Denna tillkom år 1871, och denna förutan hade vårt kära Museum ej funnits.
Assuransföreningen upplät även sin lokal för samhällets behov, och på Hoppet hölls bl.a. sammanträden för diverse föreningar, fester, och basarer för välgörande ändamål. Det man auktionerade ut var resultatet av Branteviksdamernas verksamhet i syföreningar, kyrkliga såväl som av andra slag.
Mera jordnära var Svinförsäkringsföreningen där man kunde ta en försäkring mot rödsot.
Det var mycket vanligt att hushållen hade gris. Hur sorgligt det var när julen närmade sig ville man förstås inte tänka på. Grisen var viktig. Det har sagts att det var sorgligt när ett barn gick bort, men om grisen dog var det katastrof. Idag är det svårt att tänka sig det stora antal svinstior som förr i tiden stod längs havet, bland annat där Östersjögatan nu breder ut sig. Många av grisarna hade ett bättre hem i de brygghus som hörde till vissa fastigheter, men vad hjälpte det när det blev jul? Att ha gris lockade dock inte alla. En av ortens många tuffa kaptener skrev förskräckt från fjärran land till sin hustru: Men, älskade, skall Du verkligen ha gris? Det blev nog gris, för på land var det kvinnorna som bestämde.
Sjöfolket hade en försäkringsförening som ersatte deras kläder vid haveri, och det fanns en Posthembärningsförening som bl.a. delade ut alla de brev som kom från anhöriga ute i främmande hamnar. Dokumentationen över de två sistnämnda är för närvarande inte komplett, men möjligen kan det handla om “Posthembärningsföreningen” när skepparen Ola Jönsson i januari 1906 skriver följande
till sina döttrar i Malmö: “När i skrifven så inrymmen i adressen äfven SK(onerten) Johannes namn, så komma ej brefven på orett ställe ty vi få nu en ny brefbärerska……..från Södra Brantevik. Den gamla slutar med 31 januari och her har sammanskjutits en gåfva av cirka 100 kr kontant åt henne som minne av långvarig och trogen tjänst. I 20 år skall hon ha varit brefbärerska.”
Man hade en handelsförening som påståtts vara en av de första kooperativa butikerna i landet.
Manglade gjorde man i en gemensam mangel i Södra Hamnens närhet. Resterna av mangeln står nu som bord på Bäckudden.
1928 bildades Branteviks frivilliga brandkår, 1943 Branteviks Luftskyddsförening, och i modern tid bildade fiskarna sin ekonomiska förening “Brafisk”, dit man levererade sina fångster.
Samlades gjorde befolkningen även i Svenska Statskyrkan, och flera frikyrkor.
Efter hand som samhällets struktur förändrades försvann dessa former av samverkan och umgänge bortsett från Norra och Södra Hamnlagen, som fortfarande består, men som ej längre spelar samma livsavgörande roll för sina medlemmar.
Från den gamla tiden har vi emellertid ett fint arv att vårda : Känslan av gemenskap. Denna försöker vi föra vidare genom att fortsätta att hälsa på alla, och att otvunget kommunicera med våra medmänniskor. Kanske vi på så sätt kan åstadkomma något som inte bara är till glädje för oss som redan finns här, utan även för framtida invånare? Visst skulle det vara stort! Var det kanske på detta som den röda kepsens designer tänkte ?
Branteviks hjärta, Hoppet, slår fortfarande
Vi har förvisso haft stängt sedan i augusti, men i lokalerna har det sedan dess hänt en hel del.
Vi har äntligen fått ett magasin för förvaring av alla viktiga dokument, för alla ej utställda föremål, inklusive konstverk, samt för de bord och stolar som ej är under användning. Där har vi även försökt inreda ett litet kontor med dator och printrar. Till vår förtjusning visar det sig att vi i vår styrelse har en hängiven vän av ordning och arkivering, vilket innebär att en stor mängd av Hoppets dokument redan har arkiverats på ett för framtiden hållbart sätt, och dessa platsar i hög grad i magasinet! Hurra!
Utrymmet har skapats genom att en tredjedel av styrelserummet avskiljts & försetts med en dörr.
Resterande utrymme är nu inrett med bord och stolar för att kunna fungera som sammanträdesrum för föreningar. Hoppets bibliotek är kvar där i oförändrad form.
Magasinet är resultatet av en persons ideella arbete, och för det som åstadkommits är vi mycket glada, och vill absolut utbringa minst en fanfar!
I övrigt har har fastigheten underhållits, det har kittats och målats, och renoverats.
Några gamla möbler som höll på att dra sin sista suck har vi gjort oss av med, och nya bord har
inhandlats, vilket gör att det nu finns stadiga och lätthanterliga bord för c:a 50 personer vid festligheter och evenemang. Vår idé är nu att även komplettera köksutrustningen så att vi i alla avseenden kan möta önskemålen vid den för oss viktiga uthyrningen av lokalerna.
Förra året köpte vi också en TV- skärm där vi på ett enkelt sätt kan visa bilder för mindre grupper, och där ett bildspel kan rulla på alldeles självt, något som uppskattats av mången besökare.
Värmekostnaden är som alltid en av de stora utgiftsposterna. Vi försökte under vintern spara på värmen genom att hålla dörren till fiskeavdelningen stängd, men en av lösningarna på problemet heter isolering, och sådan måste under alla omständigheter till. Vi har även sökt medel för en kraftfullare värmepump, men har ännu ej fått något svar.
Vi gläder oss åt att Hoppet som vanligt fyllts av olika aktiviteter.
Bland dessa finns naturligtvis enskilda guidade besök, liksom det dagliga öppethållandet under juli och augusti, där alla i Stiftelsen deltar som guider/dörrvakter mellan kl 2 och 5.
Där har vi möjlighet att skapa intresse för vår marina historia, och visa på samhällets spännande utveckling och roll då, när det begav sig, allt illustrerat av skeppsporträtt, föremål och dokument.
Det är väldigt belönande att deltaga i denna verksamhet som ibland kan skapa stor entusiasm hos besökarna. På så sätt kan vi ibland också rekrytera ytterligare några medlemmar till vår kära Stödförening, som betyder oerhört mycket för Hoppets existens och framtid!
Som vanligt firade vi Andra Advent med stor uppslutning, och med Brantevikskören som bakgrund. Kören sjöng där under Österlen Lyser, och hade även en en egen konsert där de frivilliga bidragen skänktes till Hoppet. Vi är förtjusta över att ha denna kör i vårt hus, och Kören verkar vara nöjd med att kunna förlägga sina övningar dit. Diverse föreningar å orten har sina årsmöten hos oss, och två av föreningarna har ett flertal andra aktiviteter här. Här firas jubileer, ett bröllop har vi haft, här hålls fester, och här håller man även minnesstunder.
Hoppets stora sal passar väl in i alla sammanhang, i glädje såväl som i sorg, och vi är glada över att kunna fortsätta traditionen att upplåta vårt hus för dessa aktiviteter. Dessutom är uthyrning nästan Sjöfartsmuseets enda möjliga inkomstkälla!
Mycket glada är vi också över vårt samarbete med föreningen Musik på Hoppet som här år 2017 genom sitt kontaktnät ordnade ett konsertprogram på 7 konserter, alla mottagna av en lika förtjust publik. Det är ett privilegium att få uppleva sådan musik i vår lokal, där man utan vetskap också råkat bygga in en förnämlig akustik!! Sett mera krasst är det dessutom både marknadsföring och kassaintäkt……
Och det blir musik i år också! Från och med andra torsdagen i juli och därefter varje torsdag under hela augusti. Varje gång klockan 19. Underbart att få ha dessa fina musiker hos oss. Generalprogrammet finns redan tillgängligt bl.a. på anslagstavlor, och på vår hemsida.
Förra året bjöd vi också in Er, Kära Stödmedlemmar, på kaffe med dopp! Det var första gången i Stödföreningens historia, men inte den sista. Vi talade förstås om Museets verksamhet och Er betydelse för denna, och stämningen var god, och själva var vi också väldigt nöjda med att äntligen ha gjort allvar av detta som vi talat om så länge.
År 2017 anslöt vi oss till föreningen, Arbetsam, Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd, och finns nu med i katalogen över sådana, och hoppas därför på en något ökad besöksfrekvens.
En idé att spinna vidare på är att faktiskt börja fundera över hur själva arbetslivet såg ut för Brantevikarna under den marina epoken!
Dessutom har vi haft en deltagare i en Museikurs som arrangerades av Arbetsam. Inspirerande! Nya kunskaper och infallsvinklar. Både när det gäller att ta hand om föremål och om besökare, och om hur man skall göra sig sedd. Där har vi mycket att ta itu med.Och hjälp finns att få om vi undrar!
Slutligen har Långa Kar på Brantevik nu äntligen inspekterats, godkänts, och betalts genom Riksantikvarieämbetet. Stiftelsens inblandning i detta var att vi erbjudit oss att leverera ansökningshandlingar för Samhällsföreningens räkning, och så skedde också. Som forsättning på detta har Stiftelsen nu författat och satt upp en upplysande text på en skylt vid Karet, och inom kort kommer en mera utförlig information om Kar och Kåsar också att finnas tillgänglig på Hoppet!
Ja detta blev ganska mycket, men så brukar vi ju som regel bara höra av oss en gång om året, så det finns gott om tid att läsa och begrunda för den som så önskar!
Vi förbereder oss nu inför sommarsäsongen! Fram med dammvippan………
Vi ser fram emot att träffa Er!
Varmt välkomna Allesammans, och än en gång TACK för Ert inspirerande stöd som hjälper Hoppet att leva vidare i god form!
Med de bästa Brantevikshälsningar från
Stödföreningen för Sjöfartsmuseet Hoppet
genom Gunilla Olsson
Vill Ni ha tag på oss så finns vi bl a på telefon 0414-22 137 eller 0414-224 62. Vi tar emot tips, och svarar på frågor, mm. Vår hemsida branteviksmuseum.com och vårt plusgironummer är 498 75 15 – 6.
Brantevik i början av juli 2017
Kära Hoppetvänner!
I denna ljuva sommartid…. är det återigen Hoppets tid, och vårt Museum slog detta år upp sina portar den 1 juli. Sedan kommer vi att ha öppet mellan kl. 14 och kl. 17 varje dag under juli och augusti. Anledningen till denna “rockad” är att vi nästan aldrig har några besökare under Midsommarhelgen, men att vi noterat att besöksfrekvensen mot slutet av augusti ökat något. Företrädesvis har det varit turister från Tyskland, men även andra. Idag talas det mycket om att man skall försöka förlänga säsongen här nere, så nu gör även vi ett litet försök. Det är för övrigt egendomligt att man inte i större utsträckning upptäckt att september månad här fortsätter att bjuda på ett angenämt klimat, detta tack vare att Östersjön vid det här laget förvandlats till ett stort värmeelement. Vi som är bofasta njuter och tar emot.
Idag råder en kall nordnordostan med stora böljor. Trots denna vindriktning sköljer kraftiga vågor över Långa Kar, strax söder om Norra hamnen, där en restaurering är på gång. Detta blir ett litet test på det hittills utförda arbetet som går ut på att försöka jämna ut stenläggningen och ersätta förstörda hammarband. Långa Kar tillkom någon gång under sjuttonhundratalet, och förmodligen var det Simris bönder som byggde upp det innan Norra Brantevik var befolkat. Glädjande för vårt Museum är att vi nu kan peka på tre typer av monument från de första kontakterna med havet under den tid den norra delen av vårt samhälle blev till. Sju till åtta Kåsar (hamnfåror) längs stranden, ett kar (stenbrygga) och en hamn som skötts av sitt hamnlag alltsedan tillkomsten 1838. Kåsarna och Långa Kar är samtliga registrerade som fornlämningar, och finns att se på nätet under “Försök”. För ett par år sedan påpekades att just karet börjat falla sönder. Detta skedde under ett årsmöte i Branteviks Samhällsförening, och försöken att utforma en ansökan om medel till en renovering delegerades till en representant för vårt Museum. Nu, två år senare har Samhällsföreningen fått sin (av oss tillverkade) ansökan godkänd, medel finns reserverade, och arbetet har påbörjats! Från Museets sida följer vi arbetet och kan bidraga med praktiska råd. Vi kommer sedan att förse dessa historiska vittnesbörd med texter, så att alla som här passerar kan förstå litet mer av hur vår historia på havet började! Nu undrar kanske någon: Varför just på Norr? Varför inte på Söder? På Södra Brantevik finns en två år äldre hamn, och även där hade man Kåsar & kar! Det resterande karet på Söder förefaller vara bortom möjlig reparation, och eftersom kusten där är mycket stenigare går det ej att på samma enkla sätt som på Norr att urskilja de Kåsar som finns. En del av dessa, t. ex. Bejakaren, är ej tillverkad av mänsklig hand, utan av naturen som här bildat en stor klippskreva.
När vi på Museet berättar om Branteviks tillkomst, beskriver vi förstås hur nedflyttningen från Gislövs och Simris byar till den “odugeliga sanden” på respektive sida om den “sockenskiljande” Bäcken gick till. Och då berättar vi förstås också om hur invånarna vid kusten inrättade sig för att kunna umgås med havet. Den odugeliga sanden bestod egentligen av respektive byars utmarker, fastlagda vid enskiftets genomförande. Inför renoveringen av Långa Kar stod vi plötsligt öga mot öga med det faktum att den samfällighet som utgjorde den odugeliga sanden på Norra Brantevik hade 61 delägare. Tursamt nog undanröjdes tvånget att tillskriva var och en av dessa för att få tillstånd att renovera.
Att kunna berätta om dessa för hela samhället tidigare så viktiga företeelser som hamnar, kåsar och kar för alla här boende liksom för besökare på Museet och för förbipasserande turister tycker vi är
EN STOR SAK!
En stor sak är också att vi nu förberett årets säsong på Hoppet.
Som vanligt har vi putsat och fejat.
Vi har dessutom möblerat om – i sviterna av födelsen av vår nya trappa upp till fiskeavdelningen på andra våningen har vi slutligen bestämt oss för att placera våra tre stora glasade skåp i det lilla rummet i nordost som vi numera kallar galleriet. Hit in har vi även flyttat epitafierna över de på sjön bortgångna. Allt för att man skall kunna betrakta dessa i lugn och ro. Och sedan finns “Persongalleriet” där, med alla foton av tidigare generationer Brantevikare.
Slutligen har vi ändrat litet på rätlinjigheten i stora salen, och placerat ut en del av våra stora fartygsmodeller här och där till beskådan. Vi tycker att vi ordnat det ganska bra! Får se vad Ni tycker….
Den fina modellen av Kalle Ekelunds “Gunnel” har flyttats till övervåningen, och här pågår för närvarande också ett arbete om motorfartyget “Clara”.
Dessutom håller vi på med en omhängning av Branteviks ångbåtar. Dessa skall fortfarande kunna ses på andra våningens sydvästra del, liksom Kapten Thuvesson, som naturligtvis behåller sin plats där han står och spejar ut över alla de Branteviksfartyg som stävar fram i stora salen.
I hög grad beroende på det stora suget efter fraktande farkoster under första världskriget minskade antalet skutor ägda i brantevikarnas partrederier kraftigt. Man tycks ha valt att tjäna pengar på att sälja i stället för att frakta. År 1914 var antalet fartyg försäkrade i Assuransföreningen Hoppet 82 stycken. År 1918 hade siffran sjunkit till 30. I många fall tycks försäljningarna ha gett vinster som betydligt översteg inköpsvärdet. Den allra bästa affären (som man fortfarande talade om här på 1990-talet) gjordes med ”Gripen”, en bark som inköptes till ett partrederi år 1914 för tjugosextusen kronor, och som sedan såldes år 1917 för tvåhundratusen kronor. Det stod sedan inte länge på förrän “Gripen” sjönk strax söder om Norges kust efter att ha blivit torpederad av en tysk ubåt. Att man inte verkar ha tvekat när det gällde att avyttra segelskutorna berodde säkert också på att man redan mot slutet av 1800-talet var medveten om att de seglande skeppens era snart var all.
I det läge som nu uppstod efter första världskriget fanns det gott om sjöfolk på Brantevik, men ont om skutor, varför man fick söka sin utkomst i större och modernare rederier i vårt land. Sjöfolk fortsatte att finnas här, men eftersom deras bas hade förskjutits syntes inte sjönäringen längre på samma sätt. I stället kom den växande fiskande befolkningen så småningom genom sin ständiga närvaro att sätta sin prägel på samhället. Den moderna fiskeflotta som sedan växte fram kan vi få kunskap om på fiskeavdelningen, där en exposé över denna nu finns till beskådande!
Det sägs att pekuniära medel saknades här för inköp av livskraftiga ångbåtar, och det kan nog varit sant, för dessa båtar blev aldrig någon ekonomisk succé, och företeelsen förvann ganska snabbt i historiens vindar.
Emellertid skall vi nu i första hand hänga målningar av det lilla fåtalet ångbåtar som tillhörde Brantevik, och foga historia till dessa.
Vi vill dessutom så småningom på särskild plats hänga de kaptenstavlor som visar farkoster ej hemmahörande på Brantevik men under befäl av kaptener härifrån.
Den totala “hängningen” i stora salen är långt ifrån färdig, men har snyggats till något. Flertalet överkanter på konstverken är nu parallella.
Vi är glada över att konstatera att vi har haft fler guidade besök i år än tidigare, och att våra lokaler dessutom har använts mer.
Hoppet har ju av tradition utnyttjats både vid vardag, sorg och fest, så även det senaste året. Ett par begravningar har ägt rum här, vilka om än tillfälligt, förvandlat Hoppet till en sorgens boning.
Stiftelsen Hoppets Styrelse har även den lidit förluster. Flera av mångårigt verksamma styrelsemedlemmar har, jämte Stiftelsens förre ordförande lämnat oss.
Nyval till dessa vakanta poster pågår. Uppgifter om styrelsen återfinns på vår hemsida, branteviksmuseum.com
En del av ortens föreningar håller möten och fester här. Vi kan glädja oss åt att flera jubilarer valt Hoppets lokaler för sina festligheter. Och senare i år är också bröllop nr två inplanerat!
Numera kan man hyra Hoppets lokaler med eller utan tillgång till kök. Viss komplettering av köksutrustningen behövs för att möta behoven, och tack vare Er kommer jubilarernas middagsdukning så småningom att kunna höja sig till en riktigt festlig dimension. Detta vill vi gärna bjuda på – samtidigt som vi glatt tar emot den så väl behövda lokalhyran!
Och så har vi Brantevikskören som övar här, och som förgyller olika evenemang på Brantevik med sina framträdande. (Och om någon undrar beträffande Andre Advent, så håller vi naturligtvis på traditionen.)
För några veckor sedan hade vi även på begäran en berättarafton på Muséet. Denna ingick i ett större arrangemang. På grund av ( som vi uppfattade det) dålig marknadsföring kom det endast sju personer till detta möte, men precis som ledningen för dessa aftnar sagt, så kom berättandet igång efter hand, och så småningom kom alla underfund med att dom faktiskt hade en eller annan historia att berätta. Bland annat förstod vi i vilken fara Branteviks barn befann sig när de efter andra världskriget letade fynd på stranden. Vilken tur man hade här att detta inte medförde några skador! Bl.a. berättades det att Polisman Nilsson (allestädes närvarande ordningsmakt på Brantevik) frågade: Vad gör ni, pågar? Vi sparkar boll! Vad då med? “Bollen” togs sedan om hand av människor som visste vad man skulle göra med sådana ting. Berättaraftonen hade sin utmätta tid, och just när vi hade kommit upp i varv, så verkade tiden vara på upphällningen. Vi funderar på att en annan gång själva låta släppa litet på tungans band. Det finns fortfarande ting som bör berättas och bevaras.
Det är vårt intryck att vi haft en synnerligen stegrad aktivitet på vårt kära Muséum. Vi flyttar ständigt montrar och sätter ut stolar för att sedan låta allt återgå till det normala.
Bland anledningarna till detta är vårt samarbete med Lunds Nya kammarorkester och Cellisten Simon Bång. Den 20 maj hade vi andra årets andra konsert på Hoppet. Då med Simon Bång cello, Svetlana Orlova violin och Johan Reis på piano. Allt i serien Musik på Hoppet, där publiken ständigt är mycket uppskattande, men av synnerligen varierande storlek. Vi har konstaterat att musiker är ett tåligt släkte, och hoppas att dom inte ger upp. Vi väntar på den större publiktillströmningen under augusti då fyra torsdagskonserter är planerade. Uppgifter om dessa affischeras det om och berättas det om på Det händer idag i YA, och även Branteviks Samhällsförening bistår med information liksom förstås vår egen hemsida.
Vår utdelning på dessa fantastiska begivenheter är berömmelse = marknadsföring, samt lokalhyra. Jämte den överrumplande rörande känsla som infinner sig när man får lyssna till ljuv musik i vår historiska miljö. Här får vi mycket tillbaka för en liten insats!!
Hoppet är, som Ni alla vet, till bredden fyllt av marina målningar, marina ting och skriftlig information. Vårt mål är att försöka öka förståelsen och intresset för den relativt korta och intensiva period under vilken Brantevik kom till och utvecklades till en av de stora sjöfartsorterna i Sverige. Vi fick nyligen en chans att deltaga i en konferens arrangerad av European Maritime Heritage, en organisation under EU:s paraply. Här berättade vi om vår ort och om dess historia, samt visade på ett större Österlenskt sammanhang, där de tidigare fiskelägena från Skillinge tom Vitemölla och inklusive Simrishamn tillsammans under perioden 1870 till 1900 hade ett fartygsbestånd på c:a 700 fartyg. (Varav Simrishamn hade 212, och Brantevik 226 fartyg.) Vår historia väckte entusiasm, och om denna håller i sig får vi kanske ett par extra besök på Museet.
Med tanke på de knappa förutsättningar man hade här på 1800-talet var den utveckling som skedde näst intill otrolig.
Här å orten fins det nu en fin röd keps att köpa på vilken det står: ”Make Brantevik great again…”. Idén kommer från en av Branteviks invånare sedan många år. Vi vill gärna gå denna uppmaning till mötes. Vi kämpar på. Vi har aldrig varit färre fast boende här sedan kommunen började föra statistik, men det är inte antalet det handlar om, det är innehållet. På Muséet försöker vi förvalta det arv som vi fått av de sanna entreprenörer som modigt och målmedvetet utnyttjade den frihet för alla som havet kunde bjuda! En liknande utveckling ägde samtidigt rum i många andra kustnära orter i Sverige. Visst är detta en feel good historia att dela med sig av!
Som sagt, vi kämpar på! Men utan Er, kära Hoppetvänner, finns det risk att vi nästan står kvar och stampar på samma ställe. Vi behöver Er moraliska support, och Ert pekuniära stöd tas mycket tacksamt emot!
Vi vill dessutom bjuda in Er Alla till Muséet för att visa vad vi kunnat göra här tack vare Er!
Det blir någon gång till hösten! Vi ber att få återkomma!
Och under mellantiden har vi nu öppet tom den 31 augusti! Vill någon av Er göra ett besök redan nu, varmt välkomna!! Glöm inte tala om att Ni är stödmedlemmar!
Nu står portarna öppna! Varmt välkomna!
Med de bästa Brantevikshälsningar, jämte tack för Er oumbärliga support !
Stödföreningen för Stiftelsen Hoppet
genom Gunilla Olsson
Sist men inte minst: Stort tack för förra årets extra bidrag!!
Önskar Ni besöka Muséet utom öppettiderna: Ring telefon 0414-22 137 eller 0414-22 462 och Hoppets hemsida heter branteviksmuseum.com.