Den 12 juli 2015 mottog Stiftelsen Hoppet genom Leif Nordströms Dödsbo en marinmålning föreställande barken EMBLA av Brantevik, målad av Reuben Chappell, Goole..

Marinmålning var en genre som frodades under segelfartygens storhetstid, vilken började under 1700-talet, och hade klingat av vid tiden för andra världskriget. Kaptener och redare prydde sina salongsväggar med porträtt av sina skutor. Detta i stället för att där ha porträtt av sina anfäder, som man hade hos adel, på gods och gårdar. Varje större Europeisk hamn hade under denna period en eller flera så kallade pier-head painters, dvs artister som stod på pirarna och väntade in de skutor som de efter framställd offert fick avbilda. Det var för beställarna mycket viktigt att skutorna med segel, tackel och tåg blev riktigt avbildade, och målarna var ofta mycket duktiga på den delen av porträttet. Däremot hade många problem med att avbilda havet, och ofta stiliserades vågorna i stället för att avbildas, vilket syns tydligt på en del av de tavlor som hänger på Sjöfartsmuseet Hoppets väggar.

I Goole, en ort på norra Englands ostkust, föddes år 1870 Reuben Chappell. Efter skolgång i Gooles privata läroverk blev han en lokal kändis tack vare sitt fotografiska arbete, och genom färgläggning av foton kom han in på målarbanan. Redan vid tjugo års ålder hade han en egen studio, och hans rykte som målare växte så snabbt att han inte längre hade tid för fotografering. Nu arbetade han i stället som konstnär. Hos honom beställde man porträtt av segelfartyg och ångbåtar, för vilka man sedan betalade ungefär 5 shillings per styck för en akvarell, och upp till 30 shillings för en oljemålning.

Hans son Mr Cecil Chappell har berättat att fadern under sina verksamma år troligen målat omkring 12000 marina målningar. Förutom marinmålningarna målade han också landskap och andra motiv, detta som avkoppling från arbetet.

Tack vare Chappells verksamhet som marinmålare levde familjen ett komfortabelt liv, men för Chappell innebar det mycket arbete. Ibland blev det också nattarbete eftersom beställaren av skeppsporträttet ofta endast låg i hamn några få dagar, och skulle ha målningen med sig när han avseglade.

År 1904 flyttade Reuben Chappell med familj till Cornwall och bosatte sig i Par, en ort med mycket sjöfart. Han kunde här hålla kontakten med sina kunder från Goole – som inte alls låg så nära kusten som Par. Många av hans kunder var danskar som fraktade porslinslera härifrån. Under många år signerade han sina verk med R. Chappell, Goole., så att alla skulle veta att han var samme artist som de stött på i Yorkshire.

Reuben Chappell blev sjuttio år gammal. Idag är han en välkänd artist med verk på museer och i privata gallerier, och samlingar över hela världen, liksom hos privata ägare.

(Ovanstående hämtat efter läsning på Internet, under Howdenshire History, från

The Goole Times 1^st october 1971, copyright Amy and Susan Butler 2014)

Ur Hull Daily Mail berättas om den utställning vid namn “Reuben Chappell: The Man Who Painted Ships”, som kommer att visas på Goole Museum år 2010 för att uppmärksamma hans arbete, samtidigt som man markerar de 140 år som gått sedan han föddes i Goole, och de sjuttio år som förflutit sedan hans död.

Chappell var en mycket framgångsrik målare. På dagarna brukade han gå runt vid hamnen i Goole för att ta emot beställningar på porträtt av där liggande skutor.

Därefter gick han hem till sin atelje och arbetade långt in på natten för att en målning skulle bli färdig innan skutan seglade iväg en eller två dagar senare. Gooles Museums intendent berättar följande:

Hans målningar gjordes vackra och tilltalande, men eftersom han målade för sjömän var de också mycket noggrannt utförda, och blev därigenom även viktiga historiska dokument.

Han var en mycket flitig man –enligt en uppskattning skulle han ha producerat så många som 30.000 målningar under sin verksamma tid.

Det råder inget tvivel om att Reuben Chappell och hans familj tack vare hans verksamhet levde ett komfortabelt liv, men tråkigt nog verkar han inte ha blivit till fullo uppskattad förrän efter sin död.

Gooles Museum har, bortsett från The National Maritime Museum , landets största samling av Chappellmålningar. Den omfattar ett fyrtiotal målningar, även från Par i Cornwall dit Chappel flyttade 1904 och dessa är basen i den planerade utställningen. Samtidigt försöker man också att få privata ägare till Chappell- målningar att träda fram och låta sina målningar deltaga i utställningen.

Det är så mycket om hans arbete som vi inte vet, och trots att Museer, Gallerier och Samlingar hyser många av hans verk, så återstår det mycket att upptäcka hos privata ägare. Vi har hört berättas om personer som, när de sett Chappells tavlor sagt att “Vi hade en sådan där förut, men vi eldade upp den.”

Det är sorgligt att han fortfarande är okänd av så många, och det är en av anledningarna till att vi vill hysa den här utställningen och hylla denne anmärkningsvärt talangfulle konstnärs verk. Säger Museiintendenten på Gooles Museum, Janet Tierney

Den 20 september 2010 uppdaterades en sida på BBC local Humberside, i vilken Rubriken “Maritime artisten Reuben Chappell firades i Goole” förekommer. Här står följande att läsa:

Han hjälpte till att sätta staden på kartan med sina fartygsmålningar, och nu, 70 år framåt i tiden, hedras Reuben Chappells arbete med en ny utställning på Goole Museum.

Det är första gången som Museets samtliga målningar av Chappell ställs ut, och dessutom har ett antal personer i omgivningen lånat ut sina målningar till utställningen, målningar som har ärvts inom stadens sjöfararfamiljer.

Chappell var känd som en “Pier-head painter ,och han var en av landets bästa skeppsporträttörer. Man tror att han målat över tolv tusen bilder av segelfartyg och ångbåtar under sin verksamhetstid. Han var mycket inflytelserik, och man tror att han var en av de sista av dessa så kallade Pier-head painters.

Som konstnär var han mycket mycket noggrann, och dessa hans överlevande skeppsporträtt är ofta det enda som finns kvar av många av denna tidens fartyg.

Tragiska berättelser följer också med många av de skepp som visas på utställningen.

En sådan berättelse är historian om skepparen på Billy –Boy (ett fartyg av typen keel), som tillsammans med hela familjen som var instäng i sin hytt, gick under i kvicksanden vid Humbers mynning.

Om Goole-skutan Liberty berättas att den 1941 flydde tillbaka till Goole över Nordsjön tätt följd av tyska krigsfartyg.

Även många av ovanstående uppgifter kommer från intendenten på Gooles Museum, Janet Tierney.

Och nu till vår sida av saken!

Barken EMBLA

var enligt uppgift i Skutor & Sjöfolk byggd år 1885 på Fanö, längd 39,5 meter, bredd 8,8 och djup 4,7. Netto register ton 339

1906 inköptes EMBLA till Brantevik (Lars Nilsson) för DKK=14.000.-

1915 säljs den till Stockholm för SKR= 45.000.-

För att illustrera prisutvecklingen på fartygsfronten under första världskriget nämnes även här Skutor & Sjöfolks uppgift att

EMBLA 1917 såldes vidare i Stockholm för SKR=150.000.-

Samma år springer hon läck på en resa över Nordsjön, och kondemneras därefter.

Under EMBLAS samtliga Branteviksår är Per Persson hennes befälhavare.

Per Persson föddes år 1865 på Simris 15, och var son till en Åbo (som även var skräddare) dennes hustru.

År 1887 brann huset på Östersjögatan 80 ned, och alla invånarna fick ge sig därifrån.

Per Persson flyttade in på Östersjögatan 80 år 1894. År 1887 hade detta hus brunnit ned, och alla de tidigare invånarna hade gett sig av. Nästa notering om inflyttning gäller Per Persson, vilket bör innebära att det är han som byggt upp huset igen. År 1898 flyttar hans hustru Elida Karolina Bengtsson från Ö. Hoby in. Paret får två söner.

Per Persson var alltså i Goole eller Par med EMBLA någon gång under åren 1906 – 1915. Det troliga är att skutan faktiskt blev avmålad i Par. Detta eftersom Par var en ort från vilken skandinaverna fraktade porslinslera.

Ivar Brange har berättat att Per Persson och EMBLA en gång var på väg hem med en last porslinslera när ett kraftigt oväder utbröt. Många fartyg råkade illa ut, men Per Persson lyckades ta in skutan i Malmö hamn utan större skador.

Som belöning för att han lyckats rädda hem lasten fick Kapten Persson av Gustafsbergs Porslinsfabrik* en fantastisk porslinsservis som sedan kunde beundras i hemmet på Östersjögatan 80, där numera af Trampes har sin antikaffär. Men historian om familjen Persson tar inte slut här, för båda sönerna blev sjökaptener, och bodde sedan på nämnda adress på somrarna.

Detta enligt Ivar Brange: De gamle som fanns i min barndom.

* En lustig detalj i sammanhanget är att Gustavsbergs porslinsfabrik år 1839 ändrade sin märkning och införde ett ankare som produktmärkning efter engelsk förebild. Detta berodde på att man nu övergått till engelska leror och tillverkningsmetoder i stället för de tyska, vilket också kom att innebära ett uppsving i produktionen (Enl. Wikipedia)

Sammanställt av Gunilla Olsson i mars 2016 med utgångspunkt i ovan nämnda källor. Foto av Embla också Gunilla O:s verk.