Brantevik mot slutet av juni 2018
Kära Hoppetvänner!
Sommarn är här………och snart är det dax att göra Hoppets portar vida för att ta emot och entusiasmera säsongens besökare! Vi hoppas naturligtvis på att även finna Er bland dem!
Här blommar all växtlighet på en gång, en del i normal tid, en del i förtid. Midsommarblommor som prästkrage, vallmo och blåklint är redan i full gång, men dom är av det härdiga slaget, och varar nog ända till Midsommar.
Rätt i tiden ligger göken som hoar i alla väderstreck, dock minst (och av förklarliga skäl) i öster.
Mitt deltagande i en gökotta på Grönet härom morgonen var tankeväckande. Koppla bort göken och näktergalen (den senare verkade nu ha gjort sitt för i år) ett tag, skåda ut över det glittrande havet och plötsligt kommer tankar på alla farkoster som passerat här sedan hällristningarnas tid och framåt. Skepp med åror, skepp med segel, och så småningom även vår tids farkoster med andra drivmedel. Fantastiska syn- och ljudintryck. Det berättas ibland att fartyg lockades i kvav av kustbefokningar som åtrådde fartygens last och tog besättningarna av daga. Om detta äger sin riktighet vet vi inte, men eftersom vårt lilla samhälle uppstod i modern tid, lär det i stället ha varit besjälat av engelsmännens idéer om räddning av besättningar i nöd. Som resultat av dessa idéer hade Brantevik år 1855 av regeringen utsetts till att härbärgera och sköta en sjöräddningsstation. Denna var den ena av de två första i Sverige. Här handlade det om att hjälpa sin nästa, och denna anda verkar i hög grad också ha präglat Brantevik. En anledning var naturligtvis att många var förenade genom släktskap, men det berättas också att det inte var ovanligt att den som hade mat på bordet hjälpte den som var i sämre omständigheter.
Samhället delades tydligt i två delar av sockengränsen, Bäcken, men efter hand insåg Branteviks invånare att samverkan gynnade alla, och nu uppstod diverse ändamålsenliga föreningar, varav ett urval nedan.
Den viktigaste av alla var Assuransföreningen Hoppet där samhällets skutor försäkrades. Denna tillkom år 1871, och denna förutan hade vårt kära Museum ej funnits.
Assuransföreningen upplät även sin lokal för samhällets behov, och på Hoppet hölls bl.a. sammanträden för diverse föreningar, fester, och basarer för välgörande ändamål. Det man auktionerade ut var resultatet av Branteviksdamernas verksamhet i syföreningar, kyrkliga såväl som av andra slag.
Mera jordnära var Svinförsäkringsföreningen där man kunde ta en försäkring mot rödsot.
Det var mycket vanligt att hushållen hade gris. Hur sorgligt det var när julen närmade sig ville man förstås inte tänka på. Grisen var viktig. Det har sagts att det var sorgligt när ett barn gick bort, men om grisen dog var det katastrof. Idag är det svårt att tänka sig det stora antal svinstior som förr i tiden stod längs havet, bland annat där Östersjögatan nu breder ut sig. Många av grisarna hade ett bättre hem i de brygghus som hörde till vissa fastigheter, men vad hjälpte det när det blev jul? Att ha gris lockade dock inte alla. En av ortens många tuffa kaptener skrev förskräckt från fjärran land till sin hustru: Men, älskade, skall Du verkligen ha gris? Det blev nog gris, för på land var det kvinnorna som bestämde.
Sjöfolket hade en försäkringsförening som ersatte deras kläder vid haveri, och det fanns en Posthembärningsförening som bl.a. delade ut alla de brev som kom från anhöriga ute i främmande hamnar. Dokumentationen över de två sistnämnda är för närvarande inte komplett, men möjligen kan det handla om “Posthembärningsföreningen” när skepparen Ola Jönsson i januari 1906 skriver följande
till sina döttrar i Malmö: “När i skrifven så inrymmen i adressen äfven SK(onerten) Johannes namn, så komma ej brefven på orett ställe ty vi få nu en ny brefbärerska……..från Södra Brantevik. Den gamla slutar med 31 januari och her har sammanskjutits en gåfva av cirka 100 kr kontant åt henne som minne av långvarig och trogen tjänst. I 20 år skall hon ha varit brefbärerska.”
Man hade en handelsförening som påståtts vara en av de första kooperativa butikerna i landet.
Manglade gjorde man i en gemensam mangel i Södra Hamnens närhet. Resterna av mangeln står nu som bord på Bäckudden.
1928 bildades Branteviks frivilliga brandkår, 1943 Branteviks Luftskyddsförening, och i modern tid bildade fiskarna sin ekonomiska förening “Brafisk”, dit man levererade sina fångster.
Samlades gjorde befolkningen även i Svenska Statskyrkan, och flera frikyrkor.
Efter hand som samhällets struktur förändrades försvann dessa former av samverkan och umgänge bortsett från Norra och Södra Hamnlagen, som fortfarande består, men som ej längre spelar samma livsavgörande roll för sina medlemmar.
Från den gamla tiden har vi emellertid ett fint arv att vårda : Känslan av gemenskap. Denna försöker vi föra vidare genom att fortsätta att hälsa på alla, och att otvunget kommunicera med våra medmänniskor. Kanske vi på så sätt kan åstadkomma något som inte bara är till glädje för oss som redan finns här, utan även för framtida invånare? Visst skulle det vara stort! Var det kanske på detta som den röda kepsens designer tänkte ?
Branteviks hjärta, Hoppet, slår fortfarande
Vi har förvisso haft stängt sedan i augusti, men i lokalerna har det sedan dess hänt en hel del.
Vi har äntligen fått ett magasin för förvaring av alla viktiga dokument, för alla ej utställda föremål, inklusive konstverk, samt för de bord och stolar som ej är under användning. Där har vi även försökt inreda ett litet kontor med dator och printrar. Till vår förtjusning visar det sig att vi i vår styrelse har en hängiven vän av ordning och arkivering, vilket innebär att en stor mängd av Hoppets dokument redan har arkiverats på ett för framtiden hållbart sätt, och dessa platsar i hög grad i magasinet! Hurra!
Utrymmet har skapats genom att en tredjedel av styrelserummet avskiljts & försetts med en dörr.
Resterande utrymme är nu inrett med bord och stolar för att kunna fungera som sammanträdesrum för föreningar. Hoppets bibliotek är kvar där i oförändrad form.
Magasinet är resultatet av en persons ideella arbete, och för det som åstadkommits är vi mycket glada, och vill absolut utbringa minst en fanfar!
I övrigt har har fastigheten underhållits, det har kittats och målats, och renoverats.
Några gamla möbler som höll på att dra sin sista suck har vi gjort oss av med, och nya bord har
inhandlats, vilket gör att det nu finns stadiga och lätthanterliga bord för c:a 50 personer vid festligheter och evenemang. Vår idé är nu att även komplettera köksutrustningen så att vi i alla avseenden kan möta önskemålen vid den för oss viktiga uthyrningen av lokalerna.
Förra året köpte vi också en TV- skärm där vi på ett enkelt sätt kan visa bilder för mindre grupper, och där ett bildspel kan rulla på alldeles självt, något som uppskattats av mången besökare.
Värmekostnaden är som alltid en av de stora utgiftsposterna. Vi försökte under vintern spara på värmen genom att hålla dörren till fiskeavdelningen stängd, men en av lösningarna på problemet heter isolering, och sådan måste under alla omständigheter till. Vi har även sökt medel för en kraftfullare värmepump, men har ännu ej fått något svar.
Vi gläder oss åt att Hoppet som vanligt fyllts av olika aktiviteter.
Bland dessa finns naturligtvis enskilda guidade besök, liksom det dagliga öppethållandet under juli och augusti, där alla i Stiftelsen deltar som guider/dörrvakter mellan kl 2 och 5.
Där har vi möjlighet att skapa intresse för vår marina historia, och visa på samhällets spännande utveckling och roll då, när det begav sig, allt illustrerat av skeppsporträtt, föremål och dokument.
Det är väldigt belönande att deltaga i denna verksamhet som ibland kan skapa stor entusiasm hos besökarna. På så sätt kan vi ibland också rekrytera ytterligare några medlemmar till vår kära Stödförening, som betyder oerhört mycket för Hoppets existens och framtid!
Som vanligt firade vi Andra Advent med stor uppslutning, och med Brantevikskören som bakgrund. Kören sjöng där under Österlen Lyser, och hade även en en egen konsert där de frivilliga bidragen skänktes till Hoppet. Vi är förtjusta över att ha denna kör i vårt hus, och Kören verkar vara nöjd med att kunna förlägga sina övningar dit. Diverse föreningar å orten har sina årsmöten hos oss, och två av föreningarna har ett flertal andra aktiviteter här. Här firas jubileer, ett bröllop har vi haft, här hålls fester, och här håller man även minnesstunder.
Hoppets stora sal passar väl in i alla sammanhang, i glädje såväl som i sorg, och vi är glada över att kunna fortsätta traditionen att upplåta vårt hus för dessa aktiviteter. Dessutom är uthyrning nästan Sjöfartsmuseets enda möjliga inkomstkälla!
Mycket glada är vi också över vårt samarbete med föreningen Musik på Hoppet som här år 2017 genom sitt kontaktnät ordnade ett konsertprogram på 7 konserter, alla mottagna av en lika förtjust publik. Det är ett privilegium att få uppleva sådan musik i vår lokal, där man utan vetskap också råkat bygga in en förnämlig akustik!! Sett mera krasst är det dessutom både marknadsföring och kassaintäkt……
Och det blir musik i år också! Från och med andra torsdagen i juli och därefter varje torsdag under hela augusti. Varje gång klockan 19. Underbart att få ha dessa fina musiker hos oss. Generalprogrammet finns redan tillgängligt bl.a. på anslagstavlor, och på vår hemsida.
Förra året bjöd vi också in Er, Kära Stödmedlemmar, på kaffe med dopp! Det var första gången i Stödföreningens historia, men inte den sista. Vi talade förstås om Museets verksamhet och Er betydelse för denna, och stämningen var god, och själva var vi också väldigt nöjda med att äntligen ha gjort allvar av detta som vi talat om så länge.
År 2017 anslöt vi oss till föreningen, Arbetsam, Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd, och finns nu med i katalogen över sådana, och hoppas därför på en något ökad besöksfrekvens.
En idé att spinna vidare på är att faktiskt börja fundera över hur själva arbetslivet såg ut för Brantevikarna under den marina epoken!
Dessutom har vi haft en deltagare i en Museikurs som arrangerades av Arbetsam. Inspirerande! Nya kunskaper och infallsvinklar. Både när det gäller att ta hand om föremål och om besökare, och om hur man skall göra sig sedd. Där har vi mycket att ta itu med.Och hjälp finns att få om vi undrar!
Slutligen har Långa Kar på Brantevik nu äntligen inspekterats, godkänts, och betalts genom Riksantikvarieämbetet. Stiftelsens inblandning i detta var att vi erbjudit oss att leverera ansökningshandlingar för Samhällsföreningens räkning, och så skedde också. Som forsättning på detta har Stiftelsen nu författat och satt upp en upplysande text på en skylt vid Karet, och inom kort kommer en mera utförlig information om Kar och Kåsar också att finnas tillgänglig på Hoppet!
Ja detta blev ganska mycket, men så brukar vi ju som regel bara höra av oss en gång om året, så det finns gott om tid att läsa och begrunda för den som så önskar!
Vi förbereder oss nu inför sommarsäsongen! Fram med dammvippan………
Vi ser fram emot att träffa Er!
Varmt välkomna Allesammans, och än en gång TACK för Ert inspirerande stöd som hjälper Hoppet att leva vidare i god form!
Med de bästa Brantevikshälsningar från
Stödföreningen för Sjöfartsmuseet Hoppet
genom Gunilla Olsson
Vill Ni ha tag på oss så finns vi bl a på telefon 0414-22 137 eller 0414-224 62. Vi tar emot tips, och svarar på frågor, mm. Vår hemsida branteviksmuseum.com och vårt plusgironummer är 498 75 15 – 6.