Brantevik
i början av juli 2015
Kära Hoppetvänner!
Nu har ett år ifrån oss gått……och detta innbär förstås att det åter är sommartid på Brantevik!
Göken hoar i alla upptänkliga väderstreck utom i öster, syrenerna står i full blom, liljekonvaljerna har blommat färdigt, första kullen blåmesungar har just kommit ut, och över alltihopa lyser moder Sol. Fast vinden är kall. Men det är ju ingenting konstigt med det, för vi bor ju på Österlen!
Vårt kära Museum står nystädat. Ja, dvs de museala föremålen får vi själva försöka ta hand om, varken vi eller städfirman som vi anlitat vågar ha det på annat vis. Bland de verkligt svårstädade föremålen, dock ej helt musealt, är en elakt stirrande uppstoppad gammal mås som står i ett fönster på fiskeavdelningen på andra våningen. Vi hade tänkt hjälpa den att sätta sig på en boj, men innan dess, vad göra?? En del av Er har nog sett en film för länge sedan där Peter Sellers, hotelldetektiv förklädd till städare, råkar få in en papegoja i dammsugaren. Gojan kommer fram igen, men nu utan fjädrar. Vi måste alltså vara mycket försiktiga, inte bara med Måsen. Alltså fram med uppfinningsrikedomen och dammtrasan.
Det gångna året på Museet har varit ett bra år, och Stödföreningen har fått en del nya medlemmar på Brantevik, vilket är verkligt glädjande, eftersom den inblick man genom Museet får i Branteviks förflutna kan göra tillvaron intressantare även för en här boende!
I Stiftelsen Hoppet, målet för vår stöd, har förändringens vindar blåst kraftigt.
Föreningens ordförande, Conrad Söderholm, har efter 25 års idog verksamhet på Muséet, valt att pensionera sig. Efterträder honom vid rodret gör en annan Brantevikare, Kent-Eskil Brantling, själv landbaserad, men med välkända sjöfarande förfäder.
Vårt Museum är självständigt, brantevikskt och genuint, och avsikten är att så skall det förbli.
Kursen ligger fast. Emellertid inser vi att måste arbeta för att bli mer synliga. Tove Jansson skrev en gång ungefär så här: “Vad gör det att man har en skatt om man ej får visa den?” Så detta skall vi arbeta på.
En av anledningarna till Branteviks utveckling från att ha varit det yngsta fiskeläget vid kusten kring år 1800, till att anses ha varit den största svenska skutorten hundra år senare, kan säkert ha varit att man var besjälad av en nybyggaranda. Ny lagar, lättnader och förordningar gjorde naturligtvis sitt till, Men andan var säkert viktig. Att se möjligheterna.
Så verkar det forfarande ha varit år 1951.Då hade Assuransföreningen Hoppet endast ett fåtal skutor kvar att försäkra, och man började se slutet på verksamheten. Något måste göras. Detta år bildade man Stiftelsen Hoppet för främjande av humanitära och kulturella ändamål. År 1954 begär man tillstånd att få driva Sjöassuransföreningen Hoppet i bolagsform, (man hade då även diskuterat att ta in trålare till försäkring) men Försäkringsinspektionen avstyrkte, och det gjorde senare även Kungl.Maj:t. Man kommer nu inte längre utan bestämmer sig för att slopa all försäkringsverksamhet f.o.m. den 1 jan 1955.
Hoppets sista styrelsemöte hålls den 5 januari 1956, och därvid konstaterar man att SAF Hoppet upphört att existera den31/12 1955. Det totala värdet av Föreningens samtliga tillgångar ( inklusive fastigheten), c:a kr 134.000.- överföres nu till den tidigare bildade Stiftelsen Hoppet, och samtidigt övergår hela styrelsen till att verka i Stiftelsen som nu skapar ett Museum över Branteviks (marina) historia i Assuransföreningens tidigare lokal. Sjöfarare skapar ett sjöfartsmuseum. Vem kunde ha gjort detta bättre? Från början var man alltså inriktad på sjöfarten. En förfrågan om fisket lär under Muséets första period någon gång ha besvarats med: “Sånt sysslar vi inte med här.” Men numera gör man naturligtvis även det. Fisket har sin egen avdelning på andra våningen. Med Måsen.
På Assuransföreningen Hoppet förekom det ibland motsättningar mellan “Norr” och “Söder”, men i stort sett var det här man samsades, och så blev det även i Stiftelsen Hoppet.
Detta med Norra och Södra Brantevik, och två av allt, hamnar, skolor, kvarnar och befolkningar, har en mycket enkel förklaring. För mången nytillkommen Brantevikare tycks detta vara löjligt och rent trams. Men så är det inte alls! Gislövs och Simris byar genomförde enskiftet omkring åren 1810 till 1820. Byarnas utmarker lades längst ned på den “odugeliga sanden”, på var sin sida om BÄCKEN, som skilde Simris och Östra Nöbbelövs socknar åt. Till utmarkerna Norr om Bäcken flyttade de Simrisbor som inte längre kunde försörja sig på jorden. Och söder om Bäcken bosatte sig av samma anledning ett antal Gislövsbor. Alla de nya Brantevikarna bodde längs Branteviks stränder, men deras hjärtan fanns i alla fall kvar i Gislöv eller Simris. Ibland kunde man tro att det är så än idag…
Nu nog med historia, sann eller ej.
I Muséets lokaler har under det gångna året Branteviks föreningar haft sina möten och fester, och som vanligt firades Andre Advent under stor uppslutning med kaffe och sång, och ett föredrag om tomtar och goenissar och gamla tiders sedvänjor här på Österlen. Alla rollerna spelades livfullt av Lena Alebo från Muséet i Simrishamn!
Brantevikskören övar här, och gläder oss med sina framträdande bl.a. vid Valborg, Österlen Lyser och Nationaldagen. Kyrkans Gudstjänster hålls på annat ställe i brist på besökare. Under en period blev flera barn döpta på Muséet, men under de senaste åren har tonvikten övergått till begravningar, som får en stämningsfull inramning här.
I lokalen har dessutom under året hållits föredrag och arrangerats fester. Vi håller visningar för större och mindre grupper, och glädjande är att Branteviksborna nu börjar ta med sig sina gäster för att visa Muséet för dem.
På Branteviksdagen, den 1:e augusti kommer vi att ha öppt hus mellan kl 10 och 16.
Muséets lokaler är i god ordning, fönsterna i “stora salen” är nymålade, något som Ni, Kära Stödmedlemmar bidragit till att betala. Och så har vi äntligen, efter mycken provsittning köpt in nya stolar. Vårt slutliga hopp stod till IKEA. Inte en enda av deras hopfällbara stolar var oprövad när vi äntligen lyckades besämma oss för en riktigt bekväm grå metallstol med en mysig (och nödvändig) rund fårskinnsliknande dyna. Nu kan man behagligt sitta och slappa även under ett längre föredrag. De gamla stolarna från femtiotalet sålde vi, och de nya ger lokalen ett fräscht lyft.
I dagarna har nu två vita förvaringsskåp i metall kommit på plats på andra våningen, och vi får nu ännu mer ordning på tingen. Allt detta tack vare Ert stöd.
Vi är trångbodda, med många föremål och skutporträtt som behöver bättre exponering. Ett nytt hopp har tänts efter det att vi gjort oss av med de gamla stolarna jämte det väldigt stora bordet i styrelserummet. Rummet hyser vårt bibliotek, som numera innehåller en stor samling marin litteratur, men annars finns det ett ganska stort golvutrymme som kan utnyttjas.
Arbetet med de olika föremålen på Muséet forsätter.
I vårt stolta skanningprojekt har vi i stor sett skannat in alla de bilder som finns i de speciella fotopärmarna. Efter att ha upptäckt en hel del annat material som också behöver tas om hand, har vi gjort en optimistisk beräkning, och kommit fram till att kanske hälften är avklarad!
Att göra nya upptryck med text & allt går ganska fort, men att ordna originalen på ett överskådligt sätt i ett arkiv kräver planering. Sakkunskap fins på ganska nära håll. Vi arbetar vidare!
I övrigt finns det en hel del uppslag till trevliga projekt när det gäller att belysa tingen i Muséets samlingar.Vi hoppas att vi skall komma till skott. Ibland krävs det inte så mycket för att levandegöra ett föremål.
För något år skänktes två av Fiskarens och Åldermannen i Norra Hamnlagets garn till Muséet. Vi kopplar nu ihop dessa med ett foto av sagde man, dvs Thuve (Andersson) Krok, efter vilken Kroksgatan uppkallats. Och visst blir garnen med ens mycket intressantare.( Foto av “installationen” bifogas.)
Nu till slut: Tänk om vi kunnat bjuda in Er Alla till en fest, där var och en fick berätta om sin anknytning till Hoppet, som Branteviksättling eller ny entusiast. Vissa av namnen i Stödföreningen är med sedan många år tillbaka, medan en del är av nyare datum! Så roligt och intressant det hade varit att få veta mer!
Nu är detta en omöjlighet, men vi hoppas i alla fall att många av Er har möjlighet att komma på besök!
Vi väntar på Er,
dörren står öppen varje dag mellan två och fem fram till den 20 augusti!
Som vanligt, varmt välkomna!
Stödföreningen för Sjöfartmuséet Hoppet
genom
Gunilla Olsson
Museets adress är Pantaregatan 20, 272 38 Brantevik, branteviksmuseum.com heter hemsidan som nu skall får en behövlig renovering. Stödföreningens plusgiro är 498 75 15 – 6.
För den som vill göra en insats eller har gjort ett fynd hemma i sekretären, eller har något annat på hjärtat, ring Gunilla Olsson 0414 221 37 eller Gun-Britt Berntson 0414 224 62